Letra de No. 90 Kleist

Jag kom som löjtnant i min ungdom
till tjänstgöring på Carlstens borg.
Och alla fångar ställdes upp
och det var värre än man velat tro.
Där stod en man i grova kläder
klädd i bojor från topp till tå.
Och när jag fråga vad han hette
log han trotsigt men svara ändå;
No.
90 Kleist, till er tjänst
No.
90 Kleist, till er tjänst
Men bara så du vet
jag kommer rymma härifrån.
Det ver nått särskilt med den mannen
han hade suttit där i 15 år.
Och med tiden kom vi närmre
så nära fånge och en vakt nu kan nå.
Och han berätta om sin kärlek
till en flicka som lovat sin hand
Men också hur han blev bedragen
och om kampen när han dräpte en man.
No.
90 Kleist, till er tjänst

No.
90 Kleist, till er tjänst
Men bara så du vet,
jag kommer rymma härifrån.
Det var en kall och blåsig vinter
när han stod utanför fästningens mur.
Vaktade utav soldater körde de grus
och de slet som djur.
Mörkret föll över Carlsten
och det blev därför dags att gå hem.
Men när de räkna alla fångar
så blev de varse att det fattades en.
No.
90 Kleist, till er tjänst
No.
90 Kleist, till er tjänst
Men bara så du vet,
jag kommer rymma härifrån.
Man hörde trummor ner i staden
och patruller blev sakta till jakt.
Och jag tänkte på de orden
att han gjorde just det som han sagt.
Han tagit av sig skorna
för att springa så fort som de går.
Han hade setts ute på isen
och tänk jag hoppades att det skulle gå.
Han var tillbaks redan den natten.
Och om morgonen lät jag honom förstå,
att om han skötte sin kort,
kunde det tänkas en benådning ändå.
Vi tog en promenad på muren
han sa; Min vän, det kommer aldrig bli så.
Innan jag fattat vad som hände
tog han ett språng rakt ut i det blå.
No.
90 Kleist, till er tjänst
No.
90 Kleist, till er tjänst
Men bara så du vet,
jag kommer rymma härifrån.
Men bara så du vet,
jag kommer rymma härifrån.