Letra de Visa Från Vargaskogen

Det kunde varit midnatt
Det var åminstone sent och mörkt
Och dalen låg svept i långa svarta skuggor
Och i ett torp satt unga Lisa
Och hon väntade på sin vän
Som kom från andra sidan skogen genom natten
Mellan byarna var en halvmil
Det verkar inte så långt min vän
Men mellan människorna var det ljusår
De låg i fejd sedan '35
Ja det var då som brukspatronen
Hade hittat sin nya malm
Och det blev bråk om vem som ägde Vargaskogen
Men vad bekymrade det väl Lisa
Som satt och spejade över mon
Och ville Anders skulle blinka med sin lampa
De hade kommit på det knepet
Så att de samtidigt smög sig fram
Och i den mörka, varma ladan fick rå om varandra
Mellan byarna var en halvmil
Det verkar inte så långt min vän
Men mellan människorna var det ljusår
De låg i fejd sedan '35
Ja det låg faktiskt folk därute
Inunder snår och under ris
Som skulle klå vem som än blinkade åt Lisa
Och Lisa hör någon bakom sig
Och ser när Anders kliver in
"det var så att batterierna var klena"
Sedan kramade de varandra
Vad kunde ljusets låga göra
Mot den suck som skakade genom hela torpet
Mellan byarna var en halvmil
Det verkar inte så långt min vän
Och mellan Lisa och Anders fanns det
Inte ens plats för lakanen
Men bonden Larsson han hade siktat
Den lilla Lisas små behag
Och med ondan list så smög han där i skogen
Han brukade se hur någon blinkade
För att sedan träffa henne där bland höet
Och alltså tände han förväntansfullt sin lampa
Och det sade PANG och det sade jävlar
När ortens ordningsmän slog till
Och lämnade kvar han, bonden Larsson, mitt i skogen
Mellan byarna var en halvmil
Det verkar inte så långt min vän
Men mellan människorna var det ljusår
De låg i fejd sedan '35
Och sensmoralen om det finns någon
Den får du sköta om helt själv
För jag är dålig med att mässa och predika
Men det är sant att man mår bättre
Och att man trivs så mycket mer
Om man undviker att bråka, slåss och gräla