Letra de Visan om Metta Fock

Det var sommaren då himlen brann
Uti Trävattna fagra land
Då Charlotta och Abraham
Gav upp andan och försvann
Rykten gick det var hustruns hand
Som förgiftade barn och man
Kanske hon vill bekänna allt
Uti fästningens mörka valv
På kommendantshusets vind går en kvinna omkring
Hon dansar i skepnad av skugga och vind, när hon sjunger
Om det där som hon drömmer
Att någon på jorden skall ge henne ro
Att någon nu levande skall henne tro
Att hon sörjer den sanning vi döljer
Glöm inte mig, glöm inte bort mig
Glöm inte mig, glöm inte bort mig
Hon fick med sig en silvertråd
Att brodera ett brev om nåd
Adresserat till konungen
Han som rår över sanningen
Inte trodde han hennes ord
Metta Fock blev nu bränd för mord
I november på Fagredsmon
Det var hösten då himlen dog
På kommendantshusets vind går en kvinna omkring
Hon dansar i skepnad av skugga och vind