Över isklädd vak och mörka skogar
Under vita toppar av gran och tall
Genom bäckarnas virrvarr av tysta strömmar
Hörs vinterskuggans klagande kall
Under fullmånens lysande öga
Där korparna stillsamt cirklar i skyn
Avlägsen är ännu gryningens timma
Som långsamt närmar sig skogens bryn
En hägring av ljusspel och svävande skuggor
En föreställning på andlig nivå
Där skogens alla varelser sjunga
Och urskogen tystlåtet ser på
Naturen som så stolt visar upp
Sin varmaste nordliga skrud
Och skogen ger vika för nattens
Och urskogens bländande brud
Där älvorna dansa om natten
I skogsmörkrets täta dimma
Där vargarna sorgset yla
I nattens och mörkrets timma
Där norrskenet sakta och ljudlöst drar fram
Skingrar sig snöfylld dimma
Ty ljusskenets vackra skepnad
Har inträtt i nattens timma
Nu fröjdas skogens varelser
Som samlats för att iaktta
Detta färggranna nordliga ljusspel
Men snart är allt förbi
Och mörkret kommer åter
