Letra de Där Själen Vilar

När jag dör, vill jag inte upp till himmeln.
För där finns ingen skog att vandra i.
Nej, du för jag vill jag ut bland
vidderna, för det finns allt jag vill ha.
Höga berg och djupa gröna dalar,
där stor oxen vandrar stådlig om en kung.
Och björnhonan med sina ungar, vandrar bland blåbärsris och jord.
Ja, det är där själen vilar, ja det är där själen kan få ro.
Ja när en i hela livet vandrar,
tusen mil att vandar klart på denne jord.
Om jag då får sitta där elden
sprakar, intill tjärnet där öringen vakar.
Och höra hunden i fjärran stånda,
ja då finns det inget här i livet att våndas.

Att klättra upp högt upp bland bergen och försöka följa trixa katten
spår men kämpa och slita med en
öring som långt ut i forsen vid sten står.
Där skogs bocken i gläntan fejar, och duvhöken ut över milen späjar.
Eller bäverhonans plötsliga
varningsplats i det naturens solsken och slask.

Ja, det är där själen vilar, ja det är där själen kan få ro.
Ja när en i hela livet vandrar,
tusen mil att vandar klart på denne jord.
Om jag då får sitta där elden
sprakar, intill tjärnet där öringen vakar.
Och höra hunden i fjärran stånda,
ja då finns det inget här i livet att våndas.