Elin. Elin
Jag minns dig som det var igår
Dina pigga blåa ögon
Och ditt ängla vita hår
Du tog ditt första andetag, Våren 90- kallt
En solig dag i maj, när den sista isen smallt
Det var av hungersnöd, och ond bråd död
Då stoltheten och hatet, blev ett stöd för dom som svalt, då hatet blev ett stöd för dom som svalt
Elin. Elin
Likt en droppe dagg från rosens blad
Rann ditt liv bort i jorden, en regnig sommardag
Men alltid ska jag minnas, dina ögons glans
Sån ödmjukhet finner man ej någon annanstans
Än hos den som blivit kuvad, men har hoppet kvar ändå
Hoppet om en framtid som man vågar lita, en framtid som man vågar lite på
Elin. Min Elin
Lika ren och klar
Som lugnet före stormen, i ett väldigt hav
Så lever minet av dig kvar
