Tomt på liv, tomt på ljus
Konstant dimma, en värld diffus
Här frodas mörkret av slocknade liv
Dunkelt är hoppet vid dodens giv
Dödens rike, i nattens timma
Mörkt och kargt i nattens dimma
Landskapet utgörs av vissnat liv
Skapat av döden så destruktiv
Stigar smalnar, stanker trängs
Här är livet det som hängs
En labyrint träder fram, mörk och morbid
Byggd på mänsklig lekamen, rigid
Fordligt stoft utspritt, själar förgås
Död och disharmoni i ren symbios
Den som hamnar här kommer ej igen
Labyrintens våld har ingen lämnat änn
